GALAPAGOS

På väg från Panama till Galapagos korsade vi förstås ekvatorn.Det var nu tredje gången på egen köl så det blev inte så märkvärdigt, men en liten stänkare var det ju i alla fall värt.

Efter en överfart på 7 dagar som mest präglades av dåligt med vindar eller inga vindar alls,var vi framme i San Cristobal på Galapagos. Det blev ungefär 50/50 motor och segling så det gick åt en hel del disel.

Sjölejonen tycks ha anpassat sig till livsrytmen här och lägger också beslag på alla parkbänkar närmast vatten brynet.Inte nog med det , båtarnas badbryggor är också en populär övernattning plats.

En dag hyrde vi en taxi som först tog oss upp till en vulkan sjö och sedan till ett ställe för att hälsa på jättesköldpaddorna som är så speciella för just Galapagosöarna.

"Jävla turister ! Får man inte ens äta ifred ?

Det fanns en fin vandringsled som tog oss upp till en utsiktspunkt där man hade rest en staty av Darwin.

Vidare längs vandringleden kom vi till denna strand där iguanerna höll till.

Efter 2 veckor här på Galapagos börjar vi igen blicka ut mot havet och den 3000 sjömil långa överfarten mot Marquesasöarna i Franska polynesien. Vi får hoppas på bättre vindar än vi hade på vår senaste etapp.

PANAMA KANALEN

Efter en snabb överfart på drygt 4 dagar från Jamaica anlände vi till Panama.

Vi kom fram i mörker och ankrade på "flaten" som vi kände till från vår tidigare genomfart år 2000.

Vi låg kvar på ankringen 2 dagar innan vi tog in i Shelter Bay marina.Genast när vi kom in i marinan anlitade vi vår agent Erik för att få igång processen med kanalgenomfarten.

 Hela området omkring Shelter Bay marina hade tidigare tillhört Amerikanarna ,från den tiden de hade hand om kanalgenomfarterna.Men efter att Amerika år 2001 överlät kanalen åt Panama lämnades alla husen på det inhängnade området övergivna. Den här asfalterade vägen, strax utanför marinan, till ett övergivet bostadsområde blev vår dagliga morgonpromenad. I träden kunde man ibland se apor hoppa omkring.

Trots att det var karneval när vi anlände gick det ganska fort med formaliteterna för kanalgenomfarten.

Efter 9 dagar var vi klara att starta vår kanalfärd. De 4 extra långa linor som man bör ha ombord + bilringar som extra fendrar ordnades genom agenten. Vi lyckades bara värva en linhållare själva så 2 linhållare kom också genom agenten. Hela kalaset gick då på 1534 dollar.

De tre första slussarna vid Gatun locks slussades så sent som 7-8 tiden på kvällen.

Till vänster Fernando som var vår pilot under första dagen och till höger Egil från norska katamaranen Blue Marble som var en av våra linhållare.

Efter att vi övernattat på Gatun sjön kom Regis ombord som var vår pilot andra dagen.

På väg ner i Pedo Miguel slussen. Vi är tre enskrovsbåtar knippade ihop och i bakgrunden är norska Blue Marble tillsammans med en annan katamaran

Äntligen har vi lämnat Miraflores slussarna bakom oss och våra Panama linhållare blickar ut mot "Puente de las Americas ". På andra sidan bron börjar stilla havet.

 Vi tog en boj längst ut i Balboa yachtclub. De stora fartygen ser ut att passera farligt nära då man tittar ner mot Catrine från yachtclubs baren. Bäst att ta en öl till.

  Balboa "boatyard",med plats för en båt åt gången, var inte direkt nån skönhet men i flitig användning hela tiden

.Efter att vi bunkrat dom sista frukt och grönsakerna är vi nu klara att på torsdag ge oss ut på vår överfart mot Galapagos.

JAMAICA

Down the way where the nights are gay and the sun shines daily on the mountain top....

Efter en obekväm överfart med vinden in snett framifrån hela vägen från Cuba var det skönt att förtöja i marinan i Montego Bay.Vi promenerade ca 4 kilometer från marinan in till centrum där vi genast möttes av en jamaican. "JAH MAN Welcome to Jamaica, Ì`m here for your protection. I walk with you, jamaicans want to see you talk with other jamaicans" Tack bara men vi går nog helst för oss själva." Okey man but would you like to buy me a beer"?

 There`s no matter if you`r black or white ! 

Nej kanske inte men vi var de enda vita vi såg på hela dagen som vi var i Montego Bay.

När vi "seglade" längs Jamaicas nordkust österut hade vi hela tiden vinden rakt i nosen så det blev mest att kämpa med motor mot de besvärliga vågorna. Vi ankrade i Discovery Bay, Ocho Rios Bay och Orakabessa Bay. Här är vi ankrade intill detta fina kryssningsfartyg i Ocho Rios Bay.

  Framme på ankringen i Port Antonio.

Genast när vi kom i land med jollen i Port Antonio möttes vi av en Jamaican med stor guldkedja runt halsen och golli som glimma i gomin."JAH MAN peace, love, one family. I`m here for your protection, I go with you to the town". Tack bara men vi går nog helst för oss själva. "Okey man but would you like to buy me a meal".(vad man vill säga) sälj en av dina guldtänder du kan nog säkert få ner en tallrik soppa ändå.(vad man säger) Tyvärr är vi fattiga seglare och behöver alla pengar vi har.

På Navy Island strax utanför Port Antonio hittade vi den här övergivna restaurangen som skvallrade om bättre tider. Här var det heller ingen trängsel i baren.

 Sista kvällen på Jamaica när vi just ätit o. druckit upp våra sista jamaica dollars blev vi bjudna på ett riktigt skådespel när två flickor i 12 års ålder kom och satte sig vid bordet bredvid oss. Dom började försiktigt tala med oss och frågade varifrån vi var. Vi pratade om allt från hajattacker till problem med vita barn som kissar i svimmingpoolen.(vilket dom sa att deras lärarinna varnat dom för). Utan att en enda gång tigga svängde de ( på ett sätt som skulle fått dom in på vilken scenskola som helst) in disskusionen på hur fattiga dom var och frågade oss om maten vi just ätit smakade bra. Hade vi inte just förbrukat våra sista jamaica dollars hade vi säkert bjudit dom på mat. Vi gav dom våra sista småpengar och sen gick de glatt vidare till ett annat bord lite längre bort.

....sad to say I`m on my way , won`t be back for many a days...

VIVA CUBA !!

Cuba here we come!

Framme i Cuba förtöjde vi i Varadero hamn och skötte inklareringen som gick ganska smärtfritt efter att 7 olika myndighetspersoner i tur o ordning besökt båten. Santa Marta som var den "stad" som låg närmast marinan tog oss med häpnad och det kändes som om man flyttat sig 50 år tillbaka i tiden.

"Svinhuvuud" på marknaden i Santa Marta.Köttstycken låg framme i 30 graders värme hela dagen. Men det var säkert inget fel på köttet för flugorna gillade det stort.

 Efter några dagar i Varadero seglade vi västerut till Marina Hemingway strax väster om Havanna.Vi tog en gratis buss från marinan in till "storstan".Glada spelmän poserar tillsammans med Pia vid Plasa del Armas i Havanna.

Flickan i Havanna utanför Capitolio Nacional. Häftigt med alla gamla bilar som rullar på gatorna i Cuba.

Efter en dags sightseeing i folkvimlet var det skönt att slå sig ner med en kall Bucanero o en god bit mat. På restaurangen uppträdde dom med dans och sång till Cubanska rytmer.

På söndagen hade "Havanna Gamberros" bil o mc träff nere vid Marina Hemingway där vi låg förtöjda.

Vill man vara rlktigt tuff ska man utsmycka sin hoj med en massa dödskallar.Den här killen var faktiskt lycklig ägare till en Triumph , annars var det mest Mz och Jawa i motorcykelväg.

När vi lämnade Havanna seglade vi via ett par ankringar runt Cubas västra udde ner till Maria la Gorda som var en "riktig turistort" med två restauranger och några små hotellägenheter.Platsen hade fina rev för snorkling och dykning.Vi låg ankrade så att vi hade bra snorkling direkt från båten.

När vi låg ensam ankrade i Canal de Rosario kom några fiskare fram till oss och ville sälja Hummer. Dom ville inte ha några pengar men rom passade utmärkt.Vi bytte till oss 3 stora hummrar mot en 4euros romflaska som var lite mer än halvfull.

Efter nästan 1 månads härlig vistelse i Cuba var det dags att segla vidare. I Cayo Largo spenderade vi våra sista pesos innan vi lämnade landet. På yacht cluben åt vi 2 pizza , 1 portion franska, 5 öl ,1 rompunch,1 cuba libre ,1 mojito och notan landade på ca.20 euro. Tack o hej Cuba !!

Tillbaka i USA

Hon blir bara vackrare med åren Catrine..

Efter 11 liter bottenfärg , lite rubbing och 3 varv vax är hon igen klar för nya äventyr.

Vi kom ner till Indiantown lämpligt till thanksgiving

Hela veckan var det program med tävlingar och live musik.

Marinan bjöd också på middag varje kväll.

Vi deltog i en "vintrampan tävling"och slutade på andra plats.

Här sitter vi och myser med priset, en flaska vin och 50 dollar.

En av de många broar som vi passerade längs Intracoastal Waterway från Stuart ner till Miami.

När man närmar sig bron kallar man på brovakten och begär öppning.

En del broar öppnar på speciella klockslag och andra direkt på begäran.

I USA kan dom detdär med att julpynta.

Skulle ha varit trevligt att få se dethär huset i kvällsmörkret.

När vi lämnade Miami i gryningen seglade vi genom "styltbyn" som är ett tiotal små fiskehus byggda på pålar ute i vattnet.

Pia med "dramaten", vår lilla blåa kärra ,som kom flitigt till användning för proviantering i Marathon.

Här i Marathon firade vi också julen tillsammans med ca 300 andra seglare.

Flaggan vajade på halvstång i flera dagar på gund av den tragiska skolskjutningen här i USA.

Under Tikihyddan till höger i bild samlades seglarna under kvällstimmarna.

Här åt vi också julmiddag tillsammans, typ knytkalas. 

Tomten hittade också till Catrine, så tydligen hade vi varit någotsånär snälla i alla fall.

Så är det förstås den obligatoriska färden upp i masten för att kolla alla staginfästningar mm. innan man ger sig ut på havet.

Nu på torsdag morgon seglar vi söderut mot Cuba för att se lite hur dom har det i Castroland.

Hoppas ni alla har haft en riktigt god jul och får ett ännu bättre nytt år.