På väg från Panama till Galapagos korsade vi förstås ekvatorn.Det var nu tredje gången på egen köl så det blev inte så märkvärdigt, men en liten stänkare var det ju i alla fall värt.
Efter en överfart på 7 dagar som mest präglades av dåligt med vindar eller inga vindar alls,var vi framme i San Cristobal på Galapagos. Det blev ungefär 50/50 motor och segling så det gick åt en hel del disel.
Sjölejonen tycks ha anpassat sig till livsrytmen här och lägger också beslag på alla parkbänkar närmast vatten brynet.Inte nog med det , båtarnas badbryggor är också en populär övernattning plats.
En dag hyrde vi en taxi som först tog oss upp till en vulkan sjö och sedan till ett ställe för att hälsa på jättesköldpaddorna som är så speciella för just Galapagosöarna.
"Jävla turister ! Får man inte ens äta ifred ?
Det fanns en fin vandringsled som tog oss upp till en utsiktspunkt där man hade rest en staty av Darwin.
Vidare längs vandringleden kom vi till denna strand där iguanerna höll till.
Efter 2 veckor här på Galapagos börjar vi igen blicka ut mot havet och den 3000 sjömil långa överfarten mot Marquesasöarna i Franska polynesien. Vi får hoppas på bättre vindar än vi hade på vår senaste etapp.
