onsdag 20 februari 2013

JAMAICA

Down the way where the nights are gay and the sun shines daily on the mountain top....
Efter en obekväm överfart med vinden in snett framifrån hela vägen från Cuba var det skönt att förtöja i marinan i Montego Bay.Vi promenerade ca 4 kilometer från marinan in till centrum där vi genast möttes av en jamaican. "JAH MAN Welcome to Jamaica, Ì`m here for your protection. I walk with you, jamaicans want to see you talk with other jamaicans" Tack bara men vi går nog helst för oss själva." Okey man but would you like to buy me a beer"?
 There`s no matter if you`r black or white ! 
Nej kanske inte men vi var de enda vita vi såg på hela dagen som vi var i Montego Bay.
När vi "seglade" längs Jamaicas nordkust österut hade vi hela tiden vinden rakt i nosen så det blev mest att kämpa med motor mot de besvärliga vågorna. Vi ankrade i Discovery Bay, Ocho Rios Bay och Orakabessa Bay. Här är vi ankrade intill detta fina kryssningsfartyg i Ocho Rios Bay.
  Framme på ankringen i Port Antonio.
Genast när vi kom i land med jollen i Port Antonio möttes vi av en Jamaican med stor guldkedja runt halsen och golli som glimma i gomin."JAH MAN peace, love, one family. I`m here for your protection, I go with you to the town". Tack bara men vi går nog helst för oss själva. "Okey man but would you like to buy me a meal".(vad man vill säga) sälj en av dina guldtänder du kan nog säkert få ner en tallrik soppa ändå.(vad man säger) Tyvärr är vi fattiga seglare och behöver alla pengar vi har.
På Navy Island strax utanför Port Antonio hittade vi den här övergivna restaurangen som skvallrade om bättre tider. Här var det heller ingen trängsel i baren.
 Sista kvällen på Jamaica när vi just ätit o. druckit upp våra sista jamaica dollars blev vi bjudna på ett riktigt skådespel när två flickor i 12 års ålder kom och satte sig vid bordet bredvid oss. Dom började försiktigt tala med oss och frågade varifrån vi var. Vi pratade om allt från hajattacker till problem med vita barn som kissar i svimmingpoolen.(vilket dom sa att deras lärarinna varnat dom för). Utan att en enda gång tigga svängde de ( på ett sätt som skulle fått dom in på vilken scenskola som helst) in disskusionen på hur fattiga dom var och frågade oss om maten vi just ätit smakade bra. Hade vi inte just förbrukat våra sista jamaica dollars hade vi säkert bjudit dom på mat. Vi gav dom våra sista småpengar och sen gick de glatt vidare till ett annat bord lite längre bort.

....sad to say I`m on my way , won`t be back for many a days...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar