PANAMA KANALEN

Efter en snabb överfart på drygt 4 dagar från Jamaica anlände vi till Panama.

Vi kom fram i mörker och ankrade på "flaten" som vi kände till från vår tidigare genomfart år 2000.

Vi låg kvar på ankringen 2 dagar innan vi tog in i Shelter Bay marina.Genast när vi kom in i marinan anlitade vi vår agent Erik för att få igång processen med kanalgenomfarten.

 Hela området omkring Shelter Bay marina hade tidigare tillhört Amerikanarna ,från den tiden de hade hand om kanalgenomfarterna.Men efter att Amerika år 2001 överlät kanalen åt Panama lämnades alla husen på det inhängnade området övergivna. Den här asfalterade vägen, strax utanför marinan, till ett övergivet bostadsområde blev vår dagliga morgonpromenad. I träden kunde man ibland se apor hoppa omkring.

Trots att det var karneval när vi anlände gick det ganska fort med formaliteterna för kanalgenomfarten.

Efter 9 dagar var vi klara att starta vår kanalfärd. De 4 extra långa linor som man bör ha ombord + bilringar som extra fendrar ordnades genom agenten. Vi lyckades bara värva en linhållare själva så 2 linhållare kom också genom agenten. Hela kalaset gick då på 1534 dollar.

De tre första slussarna vid Gatun locks slussades så sent som 7-8 tiden på kvällen.

Till vänster Fernando som var vår pilot under första dagen och till höger Egil från norska katamaranen Blue Marble som var en av våra linhållare.

Efter att vi övernattat på Gatun sjön kom Regis ombord som var vår pilot andra dagen.

På väg ner i Pedo Miguel slussen. Vi är tre enskrovsbåtar knippade ihop och i bakgrunden är norska Blue Marble tillsammans med en annan katamaran

Äntligen har vi lämnat Miraflores slussarna bakom oss och våra Panama linhållare blickar ut mot "Puente de las Americas ". På andra sidan bron börjar stilla havet.

 Vi tog en boj längst ut i Balboa yachtclub. De stora fartygen ser ut att passera farligt nära då man tittar ner mot Catrine från yachtclubs baren. Bäst att ta en öl till.

  Balboa "boatyard",med plats för en båt åt gången, var inte direkt nån skönhet men i flitig användning hela tiden

.Efter att vi bunkrat dom sista frukt och grönsakerna är vi nu klara att på torsdag ge oss ut på vår överfart mot Galapagos.

JAMAICA

Down the way where the nights are gay and the sun shines daily on the mountain top....

Efter en obekväm överfart med vinden in snett framifrån hela vägen från Cuba var det skönt att förtöja i marinan i Montego Bay.Vi promenerade ca 4 kilometer från marinan in till centrum där vi genast möttes av en jamaican. "JAH MAN Welcome to Jamaica, Ì`m here for your protection. I walk with you, jamaicans want to see you talk with other jamaicans" Tack bara men vi går nog helst för oss själva." Okey man but would you like to buy me a beer"?

 There`s no matter if you`r black or white ! 

Nej kanske inte men vi var de enda vita vi såg på hela dagen som vi var i Montego Bay.

När vi "seglade" längs Jamaicas nordkust österut hade vi hela tiden vinden rakt i nosen så det blev mest att kämpa med motor mot de besvärliga vågorna. Vi ankrade i Discovery Bay, Ocho Rios Bay och Orakabessa Bay. Här är vi ankrade intill detta fina kryssningsfartyg i Ocho Rios Bay.

  Framme på ankringen i Port Antonio.

Genast när vi kom i land med jollen i Port Antonio möttes vi av en Jamaican med stor guldkedja runt halsen och golli som glimma i gomin."JAH MAN peace, love, one family. I`m here for your protection, I go with you to the town". Tack bara men vi går nog helst för oss själva. "Okey man but would you like to buy me a meal".(vad man vill säga) sälj en av dina guldtänder du kan nog säkert få ner en tallrik soppa ändå.(vad man säger) Tyvärr är vi fattiga seglare och behöver alla pengar vi har.

På Navy Island strax utanför Port Antonio hittade vi den här övergivna restaurangen som skvallrade om bättre tider. Här var det heller ingen trängsel i baren.

 Sista kvällen på Jamaica när vi just ätit o. druckit upp våra sista jamaica dollars blev vi bjudna på ett riktigt skådespel när två flickor i 12 års ålder kom och satte sig vid bordet bredvid oss. Dom började försiktigt tala med oss och frågade varifrån vi var. Vi pratade om allt från hajattacker till problem med vita barn som kissar i svimmingpoolen.(vilket dom sa att deras lärarinna varnat dom för). Utan att en enda gång tigga svängde de ( på ett sätt som skulle fått dom in på vilken scenskola som helst) in disskusionen på hur fattiga dom var och frågade oss om maten vi just ätit smakade bra. Hade vi inte just förbrukat våra sista jamaica dollars hade vi säkert bjudit dom på mat. Vi gav dom våra sista småpengar och sen gick de glatt vidare till ett annat bord lite längre bort.

....sad to say I`m on my way , won`t be back for many a days...